Dåwö säteri's, historia


Snorre Sturlasson ( den isländska krönikören) berättar om Yngves son Anund , som fick smeknamnet Bröt-Anund. Han grundade en kungsgård i varje härad i Svitjod (Sverige,) och for sedan runt och hälsade på i kungsgårdarna. I så fall måste han ha grundat en i Snevringe härad. Snevringe är området runt Munktorp, Kolbäck och norrut. Den kungsgården kan ha varit Dåwö. Det är logiskt för det var bra vattenvägar dit. Vattnet gick ända fram till gården då. Bröt-Anund levde på 600-talet så Dåwö säteris historia går väldigt långt tillbaks i tiden.

På l 000-talet kom det en engelsk missionär till Munktorp som skulle "kristna hedningarna" Han hette David. Han steg enligt legenden i land på en ö i närheten av Dåwö. Den heter än idag Biskopsön. David stannade antagligen ett tag på Dåwö gård innan han flyttade längre inåt landet. Han grundade en kyrka, Davidskyrkan. Den finns fortfarande kvar men på I 500-talet byggdes den ut ganska rejält och nu är Davidskyrkan bara en liten del av hela kyrkan. Om man går in i Munktorps kyrka så är Davidskyrkan tilI vänster när man har gått in en bit. Det berättas om David att han var så helig att han kunde hänga sina vantar att torka på solstrålarna.  Men en dag ramlade de ner och han förstod att han måste ha gjort något syndigt. Han kom på att han hade trampat ner ett veteax på åkern när han var på väg till kyrkan. Efter att ha bett Gud om förlåtelse och skänkt ett guldax till kyrkan kunde han hänga upp vantarna på solstrålarna igen.
Det finns också en källa i närheten av kyrkan som heter Davidskällan. Där lär David ha döpt de första som kristnades.


Kungsgården Dåwö

På 1200-talet var Erik läspe och halte kung i Sverige, När han dog skulle det väljas en ny kung. Erik hade en syster som var gift med en som hette Birger Jarl. De hade en son som hette Valdemar. Han valdes till kung 1250, men han var minderårig, så Birger Jarl fick regera. Då blev folk sura. Birger var ju inte vald till kung, men regerade ändå. Dessutom var han varken rik eller adlig.
Så dom samlade ihop en här i Tyskland och Danmark och skulle störta Birger från tronen. Men Birger var förberedd. De båda härarna möttes vid Herrevadsbro vid Kolbäcksåns utlopp i Mälaren år 1251. Birger Jarls folk stod på den östra stranden och de andra på den västra. Det verkade som om det skulle bli en blodig strid så en av männen föreslog att de skulle göra upp utan strid. Det bestämdes att upprorsmännen skulle lägga ner sina vapen och fä gå hem utan straff. Men Birger Jarl hade ljugit. Just när de skulle gå därifrån tog sig Birgers här över vadstället till andra sidan och högg ner de vapenlösa upprorsmännen. En del blev sedan halshuggna eller tillfångatagna. Det var troligen då Birger fick tag i Dåwö. Han fick det alltså som "krigsbyte". Birger Jarl fick senare be påven om ursäkt för sitt svek.
Birger bodde på Dåwö ibland med sitt hov, och när han dog 1266 flyttade hans drottning Ingeborg dit för att bosätta sig där.

Birger Jarl hade tre söner, Valdemar, Magnus och Erik. Valdemar som var äldst var gift med Sofia av Danmark. Men han hade dessutom ett
förhållande med Sofias syster Jutta ( hon hette egentligen Judith).


Valdemar var inte alls seriös och ville hellre roa sig och leva lyxliv än att styra landet. Magnus däremot ville ha tronen och han var krigisk och beslutsam. Han anföll Valdemar 1275 i Hova i Västergötland. Valdemars här så gott som krossades och han fick lov att avsäga sig tronen. Valdemar fängslades. Han dog i fängelset 1302, 27 år senare.
Nu skulle alltså Magnus (han fick tillnamnet Ladulås) bli kung. Men han hade bara blivit vald, inte krönt och för att kunna krönas måste han ha kyrkans tillstånd, och Sveriges biskopar tyckte inte att Magnus hade rätt till tronen. Så Magnus Ladulås gav bland annat en gård till kyrkan ( till Skokloster), men det räckte inte. Då bjöd Magnus in alla Sveriges biskopar till Dåwö över julen 1275.
De kom, med livvakt och tjänare, ridande på sina små hästar som inte var större än gotlandsruss. Hästarna var ju mindre förr. Det var cirka I 00 personer och deras hästar som skulle ha mat och husrum och det log man frän traktens bönder
De var fattiga och de fick ingen ersättning så det var många som fick en svår vinter. Men det var så här man gjorde på den tiden så Magnus Ladulås var varken bättre eller sämre än någon annan. Biskoparna blev i alla fall blidkade, särskilt när Magnus skänkte sin gård Rölunda till Uppsala domkyrka.

Magnus gav Dåwö till sin drottning Hedvig av Holstein i morgongåva 1276. Efter att Magnus dött 1290, 50 år gammal vistades Hedvig där mycket.
Magnus och Hedvig hade tre söner, Birger, Erik och Valdemar. Men Birger var så liten när Magnus dog så han fick lov att ha en förmyndare som regerade åt honom. Det blev Torgils Knutsson. Det gick bra till en början men Erik och Valdemar ville inte nöja sig med att vara hertigar. Så dom inbillade Birger att Torgils orsakat osämja mellan bröderna och övertalade honom att göra sig av med Torgils. Torgils varnades men han litade på Birger och trodde aldrig, att han skulle kunna göra något sådant. Men det kunde han. Torgils fängslades och halshöggs.


Håtunaleken
1306 kom Erik och Valdemar och hälsade på Birger på hans gård Håtuna nära Sigtuna. På natten fängslade dom Birger och hans familj. Den danske kungen Erik Menved som var gift med Birgers syster Ingeborg, hjälpte honom till frihet men han fick bara tillbaks en tredjedel av riket och han fick lova att

Forts